giva sitt samtycke eller uttala sitt gillande i ordalag varma nog för att ge luft åt hennes känslor, fastän hon under en halvtimmes tid icke talade med Bingley om någonting annat, och när mr Bennet slöt sig till dem vid supén, visade hans röst och hans sätt tydligt, hur glad han var.
Icke ett ord, som anspelade därpå gick dock över hans läppar, förrän deras gäst tagit avsked för natten, men så snart han avlägsnat sig, vände han sig till sin dotter och sade:
— Jane, jag lyckönskar dig. Du kommer att bli en mycket lycklig hustru.
Jane kom genast fram till honom, kysste honom och tackade honom för hans godhet.
— Du är en snäll flicka, svarade han, och det gläder mig att veta, att du gör ett så gott parti. Jag tvivlar inte på att ni passa mycket bra för varandra. Era lynnen äro på intet sätt olika. Ni äro båda så fogliga, att aldrig något beslut kommer att bli fattat, så lättrogna, att varje tjänare kommer att bedraga er, och så frikostiga, att ni alltid komma att leva över edra tillgångar.
— Jag hoppas, att det inte går så. Oförsiktighet eller tanklöshet i fråga om pengar skulle vara oförlåtlig hos mig.
— Leva över deras tillgångar! Min käre man, utropade hans hustru, vad är det du säger? Han har ju fyra eller fem tusen om året och antagligen mera. Sedan vände hon sig till sin dotter och sade:
— O, min kära, kära Jane, jag är så lycklig, jag kommer säkert inte att få en blund i mina ögon på
