befunno sig, gjorde, att hon likaledes ville undvika att tala om hans vän. Men nu ville hon icke längre dölja för henne, vilken del han haft i Lydias äktenskap. Hon lät henne veta allt, och halva natten förgick under samspråk.
— Kors i alla dar! utropade mrs Bennet, då hon
stod vid ett fönster morgonen därpå, kommer inte
den där obehagliga mr Darcy hit igen med vår kära
Bingley! Vad kan han mena med att alltid vara så
efterhängsen och komma hit? Jag trodde bara, att
han ville gå på jakt eller något sådant och inte störa
oss med sitt sällskap. Vad ska vi ta oss till med
honom? Lizzy, du måste gå ut och promenera
med honom igen, så att han inte går i vägen för
Bingley.
Elisabet kunde inte låta bli att skratta åt ett så lämpligt förslag, men hon var verkligen förargad över att hennes mor gav honom ett sådant epitet.
Så snart de kommit in, såg Bingley på henne så uttrycksfullt och tryckte hennes hand med sådan värme, att det icke fanns något tvivel om att han var invigd i saken, och strax därpå sade han högt:
— Mr Bennet, har ni inte några flera vägar häromkring, på vilka Lizzy kan gå vilse i dag igen?
— Jag råder mr Darcy och Lizzy och Kitty, sade mrs Bennet, att gå till Oakham Mount på förmiddagen. Det är en lång, vacker promenad, och mr Darcy har aldrig sett utsikten därifrån.
— Det går nog an för de andra, svarade mr
