Kitty tillbragte större delen av sin tid hos sina två systrar, vilket för henne var en väsentlig förmån. Hon förbättrades betydligt i en umgängeskrets, som var så överlägsen den, hon hittills lärt känna. Hennes lynne var ej så obändigt som Lydias, och då hon avlägsnats från inflytandet av Lydias exempel, blev hon genom lämplig behandling och den uppmärksamhet, som ägnades henne, mindre retlig, mindre okunnig och mindre andefattig. Man sörjde naturligtvis noga för att hon hölls ifrån det skadliga sällskapandet med Lydia, och ehuru mrs Wickham ofta inbjöd henne att komma och tillbringa någon tid hos henne med löfte om baler och kavaljerer, ville hennes far aldrig ge henne tillåtelse därtill.
Mary var den enda dottern, som stannade hemma, och hon drogs nödvändigtvis från sina litterära intressen därigenom att mrs Bennet var alldeles ur stånd att sitta ensam. Mary var tvungen att mera träda i beröring med människor, men hon kunde ännu ondgöra sig över varenda förmiddagsvisit; som hon inte längre kände sig förödmjukad genom jämförelsen mellan hennes systrars och hennes eget utseende, misstänkte hennes far, att hon utan alltför stor motvilja fann sig i den skedda förändringen.
Vad Wickham och Lydia beträffar, undergingo deras karaktärer icke någon förändring till följd av hennes systrars giftermål. Han bar med filosofiskt lugn den vissheten, att Elisabet nu måste komma underfund med all otacksamhet och falskhet hos honom, som hittills varit obekant för henne, och trots allt hade han ännu icke fullständigt släppt hoppet,
