roa sig med en bok. Mr Hurst såg på henne med förvåning.
— Föredrar ni läsning framför att spela kort? sade han; det är ganska egendomligt.
— Miss Elisa Bennet, sade miss Bingley, föraktar kort. Hon läser mycket och finner inte nöje i något annat.
— Jag förtjänar varken detta beröm eller detta klander, ropade Elisabet; jag läser inte mycket, och jag finner nöje i många saker.
— Jag är säker på att ni finner nöje i att vårda er syster, sade Bingley; och jag hoppas, att det snart kommer att ökas, då ni får se henne fullkomligt återställd.
Elisabet tackade honom hjärtligt och gick fram till ett bord, på vilket det låg några böcker. Han erbjöd sig genast att hämta några andra åt henne — allt vad hans bibliotek kunde åstadkomma.
— Och jag önskar att min boksamling vore större till ert bästa och min heder; men jag är en lätting, och ehuru jag inte har många böcker, har jag dock flera, än jag någonsin tittar i.
Elisabet försäkrade honom, att hon hade alldeles nog med dem, som funnos i rummet.
— Det förvånar mig, sade miss Bingley, att min far lämnade efter sig en så liten boksamling. Vilket förtjusande bibliotek ni har på Pemberley, mr Darcy!
— Det bör vara gott, svarade han, det är ett verk av många generationer.
