Sida:Stolthet och fördom.djvu/93

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
87

skulle ha gjort, vilket jag hört av den dam, som lett hennes uppfostran och som ännu bor hos dem. Men hon är utomordentligt älskvärd och nedlåter sig ofta till att åka förbi min enkla hydda i sin lilla med ponnys förspända vagn.

— Har hon blivit presenterad vid hovet? Jag kan inte minnas, att jag sett hennes namn bland namnen på de damer, som haft den äran.

— Hennes vacklande hälsotillstånd hindrar henne olyckligtvis från att vistas i London, och på så sätt, som jag själv en dag sade till lady Catherine, har hon berövat det brittiska hovet dess mest strålande prydnad. Hennes mor tycktes finna behag i denna tanke, och ni kan tänka er, att jag är lycklig varje gång jag kan säga sådana där små fina artigheter, som alltid äro välkomna för damer. Jag har mer än en gång anmärkt för lady Catherine, att hennes förtjusande dotter tyckes vara född att bli hertiginna och att den högsta rang, i stället för att skänka henne anseende, skulle prydas av henne. Sådana där små saker behaga lady Catherine, och det är en slags uppmärksamhet, som jag känner mig särskilt uppfordrad att visa henne.

— Ni dömer mycket riktigt, sade mr Bennet, och det är en lycka för er, att ni äger förmågan att smickra på ett fint sätt. Får jag fråga, om de där behagliga artigheterna framgå ur ögonblickets ingivelse eller äro resultatet av ett föregående övertänkande?

— De äro huvudsakligen improviserade, och fastän jag ibland roar mig med att på förhand uttänka