Sida:Stolthet och fördom.djvu/97

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
91

Han uppgav icke sin plan, då han fick se dem. Miss Bennets älskliga utseende stärkte hans avsikter och stadgade hans bestämda åsikter med avseende på ålderns rätt, och under den första aftonen var hon den, på vilken hans val bestämt föll. Morgonen därpå åstadkom likväl en förändring, ty ett kort samtal med mrs Bennet före frukosten, ett samtal, som började med hans prästgård och helt naturligt ledde till en öppen förklaring, att han hoppades få hemföra en husfru från Longbourn, framkallade från henne, under mycket vänliga leenden och uppmuntrande ord för övrigt, en varning just med avseende på Jane, för vilken han bestämt sig. Vad hennes yngre döttrar angick kunde hon icke åtaga sig att säga — kunde hon icke svara bestämt — men hon visste icke av någon föregående förbindelse — hennes äldsta dotter, det måste hon tala om — hon kände det som sin skyldighet att ge en vink därom — skulle troligtvis mycket snart bli förlovad.

Mr Collins hade endast att övergå från Jane till Elisabet — och det var snart gjort — medan mrs Bennet rörde om brasan. Elisabet, som kom näst efter Jane i ålder och skönhet, fick naturligtvis intaga hennes plats.

Mrs Bennet tog detta förtroende ad notam och hoppades med visshet, att hon snart skulle få två döttrar gifta, och den man, som hon dagen förut icke för sitt liv kunde tåla, stod nu högt i hennes ynnest.

Lydias plan att företaga en promenad till Meryton glömdes icke; alla systrarna utom Mary gingo in på