Jerstorps kyrka och Jerstorps säteri, Tokeryd, Monseryd m. fl. egendomar, alla vackra.
Renlig och fin är också staden. Hvad dock stöter en främling är att se, det man väl vattnar gatorna, när de sopas, men deremot icke sköljer rännstenarne. Skulle vattenledningen icke hinna till för äfven det ändamålet?
Hvad som tyckes vara i förträffligt tillstånd, det är eldsläckningsväsendet. Staden har en ny, i Mars detta år af stadsfullmäktige antagen och i derpå följande April af konungens befallningshafvande faststäld brandordning, som tyckes fullkomligt motsvara sitt ändamål. Enligt denna ordning är skyldighet att tjenstgöra vid eldsläckning grundad på medborgerlig pligt, och utgöres derför stadens eldsläckningsmanskap af hvarje välfrejdad och arbetsför manlig medlem mellan 18 och 55 år. Dock kan befrielse erhållas, så vidt sådan utan olägenhet för truppen kan ske. Den befriade erlägger till stadskassan en årlig afgift, som vexlar efter den betalandes vilkor från 1 till 25 kr. Denna trupp delas i fyra afdelningar: släckningsafdelningen, vaktafdelningen, bergningsafdelningen och reservafdelningen, alla stående under en brandchef och en vice brandchef samt afdelningschefer och underbefäl. Brandchefen utnämner till sitt biträde sju adjutanter och en standarförare. Staden är delad i tre branddistrikt.
För räddning af menniskolif finnes inom hvarje branddistrikt ett lätt fordon till hastigt framskaffande af stegar, tåg, hoppningssegel och räddningssäck, och för bergning af lösegendom finnas korgar, bårar, tåg, säckar m. m., förvarade i en större vagn för alla distrikten.
Det är sannolikt icke utan en viss trygghet stadens invånare tänka på att de hafva denna brandordning samt att de veta, att den nu varande brandchefen är en särdeles rask, intelligent och vid ledning af mycket folk van man, hvilken med stort
