anses skyldig ej allenast att skaffa rum, och sådana som äro hvarje badgäst i smaken samt motsvara badgästens alla fordringar på beqvämlighet, och detta naturligtvis till billigt pris, utan äfven att svara för det lifsmedel må finnas efter hvars och ens smak, det väderleken är lagom för hvars och ens olika kroppsbeskaffenhet, att hvar och en må erhålla just den badtimme som är lämpligast i hvars och ens eget tycke, oberoende af tillgång och andra badgästers fordringar i samma väg, det alla må hafva roligt från morgon till qväll, det alla må kunna göra hvad dem lyster, utan att helsan lider deraf, med ett ord det allt samman må vara ett fullkomlighetens tillstånd. En klagar öfver sin mage, en annan öfver barberaren, en tredje öfver att Marienbadern har en underlig bismak, en fjerde öfver att han fått en bostad der solen skiner på samma gång in från alla fyra väderstrecken, en femte öfver att vattnet är för salt för hans fina skinn, en sjette öfver att musiken ej ännu anländt, en sjunde öfver att Hjos veckoblad ej finnes i läsrummet.
Men professorn har ett utomordentligt tålamod och en lika utomordentlig förmåga att ställa alla till freds. Om man går in till honom med ett molnhöjdt anlete, kommer man ut från hans mottagningsrum med klart skinande drag och håller helt förnöjd i handen sin »promemoria», der det står noga uppgifvet huru man skall bära sig åt för att varda en bättre menniska.
Med den promemorian vandrar man in till badhuskamreraren, hr Husberg, hvilken med samma vänliga och omtänksamma tillmötesgående tager hand om gästen, för in hans namn i badsällskapets stora bok, gifver honom alla nödvändiga upplysningar, skrufvar sig litet för att lemna den åstundade badtimmen, hvilken naturligtvis är upptagen, men slutar med att göra gästen fullt tillfredsstäld.
