mycket tidigt på morgonen dukade med Carlsbaderkrus, Marienbaderflaskor, Kissingerbuteljer, med Eger och Ems och Ronneby och allehanda andra helsovatten, och bakom disken i fonden syssla inrättningens biträden med ännu flere flaskor och glas af olika storlek, form och färg.
Verandan är snart fullpackad med törstande brunnsgäster, och så börjar flödet. »En drack ett stop, ett halfstop drack en.» När man kl. 7 inträder på valplatsen, tänker man: »Innan våra stackars magar få i sig allt detta, måste väl lång tid åtgå», men klockan har knappt slagit nio förr än allt är förbrukadt. Vid sist nämnda timme tystnar musiken, som förut hjelpt att smälta vattnet och sätta ton ide lifliga samtalen, och då börjar den stora vandringen upp till sällskapssalen, der man håller morgonbön. En och annan ligger dock redan då i badet, vare sig varmt, halft eller kallt, eller sitter redan vid frukostbordet, men salen är likväl fyld.
Efter morgonbön och morgonkaffe är man oförhindrad att fortsätta sin verksamhet för dagen. Då börjar kanske det egentliga arbetet, som består uti att göra rakt ingenting, hvilket påstås vara den naturligaste sysselsättningen för en badgäst. »Sysslolöshet är mig alltid odräglig», skref Tegnér en gång, »när den är anbefald, ehuru mycket jag annars älskar den.» Men här tyckas åtminstone de flesta icke finna den anbefalda sysslolösheten det ringaste odräglig. De arbeta dermed af hjertans lust och lyckas ofta ganska bra. De vandra dagen i ända från öfra verandan till nedra verandan, från denna till sällskapssalen, derifrån åter till öfra verandan, alltid med mycket sakta fart och med väl afmätta rörelser. De sätta sig och stirra på Gullmaren, och när de tröttnat dervid, vända de sig om och stirra på den uttorkade terrassen på andra sidan, hvarefter de möjligtvis maka sig ända upp till tidningsrummet och stirra i ett blad. När de
