Motala-bugtens södra strand synas ruinerna af Motala tändsticksfabrik, hvilken efter sin brand ännu icke är uppbyggd och ej heller lär varda det.
Vill man se de olika modeller som under en lång följd af år användts eller åtminstone varit ämnade att användas, skall man skaffa sig tillträde till modellkammaren, som ligger i en särskild lägenhet på verkstadsområdet. Det är värdt att skådas, men när man icke sjelf är man af yrket, tröttnar man slutligen att genomvandra denna långa sträcka och kika på denna ofantliga mängd små maskiner i trä. Man kan likväl uppskatta deras stora värde för yrkesmannen och måste derför förvåna sig öfver, att denna dyrbara samling är inrymd i ett träskjul, som i händelse af eldsvåda lätt kunde snart helt och hållet tillintetgöras.
En vandring genom förrådshusen, der allt för ett ångfartygs utrustning finnes, är ock värd att göra, liksom ett besök strax på andra sidan kanalen i den der anlagda dockan. Verkstadens lägenheter äro mångfaldiga, och det utrymme som finnes synes på ett förträffligt sätt användt, fastän det nu mer dock är allt för knapt. Ett nytt verkstadshus skall också nu byggas, men det säges, att bolaget önskar förändra verket i Motala till uteslutande lokomotiv-verkstad och låta öfriga beställningar utföras i bolagets andra verkstäder.
Och huru hafva arbetarne det? Så vidt man af några få dagars vistande på stället kan döma, synas de i allmänhet hafva det ganska bra. De synas ock vara nöjda med sina vilkor och äro i allmänhet ordentliga och välvilliga, och öfver det sedliga tillståndet lär ej kunna klagas. Antalet i Motala kan jag icke uppgifva, ty derom kunde jag icke få någon fullständig upplysning. Hvad med säkerhet uppgafs var, att tjenstemän och elever uppgå till omkring 120. Att hela verkstadsbefolkningen, med qvinnor och barn, går till omkring ett par tusen, tror jag mig dock
