låtit inbillningen fastna i valsringarne. Det är ett gudomligt plaskande mellan alar och pilar, och en stolt elf är Letelfven från ofvan och allt nedan till. Hon breder på sina ställen ut sig såsom vore hon sjelfva Dalelfven, och roar sig med att vara sjö och skänka utsigter långt bort åt bergen af, om icke de mest storartade, dock de mest täcka egenskaper, glada, färgrika bilder, som göra ett stackars menniskobarn rigtigt godt i själen. Är man vid Degerfors och icke kommer till Strömsnäs, har man sannerligen förlorat mycket, ej blott af vacker natur, utan ock af äkta svensk gästfrihet, glädje och gamman och vänlig omvårdnad.
Icke alla medarbetare vid Degerfors bo så vackert som Strömsnäsfolket, men bolaget tyckes vara angeläget om att hvar och en skall herbergeras så godt som möjligt. Arbetarebostäderna visa det. Af verkets 330 ständiga arbetare bo för närvarande 214 med deras 179 hustrur och 361 barn i af bruket uppförda hus, som innehålla 182 rum. De nyare af dessa hus innehålla hvart och ett lägenheter för fyra hushåll, hvarje med två rum, af hvilka det ena har spisel, samt fyra rum för ungkarlar. Hvarje hus har två särskilda ingångar. Under byggnad äro flera dylika hus. Alla lägenheter upplåtas hyresfritt åt arbetarne.
För skolundervisningen är äfven sörjdt, såsom det synes på ett ganska tillfredsställande sätt. Arbetarnes barn erhålla fri undervisning af tre af bolaget lönade lärarinnor, af hvilka den förnämsta lär vara en utmärkt lärjunge af rektor Sandberg i Stockholm.
Också vid Degerfors finnes en s. k. »konsumtionsförening», hvilken bildades, på disponenten Josef Larssons uppmaning, år 1871 och som har till ändamål att lemna arbetarne tillfälle att mot kontant betalning erhålla goda lifsmedel och andra
