Om nu ett religiöst behof verkligen finnes, så hafva metodister, baptister m. fl. passat på tillfälle för att värfva anhängare. Detta har också lyckats, åtminstone för de först nämnda. Af baptister lära ej finnas många, men metodistförsamlingen uppskattar man till något öfver hundra personer, af hvilka de flesta väl tillhöra Degerforsfolket.
Och hvilken verkan har metodismen öfvat på bruksarbetarne? I sedligt eller åtminstone sedigt ett ganska godt, förklara förmännen vid bruket. De arbetare som förut voro fallne för dryckenskap hafva sedan de ingått i metodistförsamlingen visat sig mycket nyktra. Split och ofördragsamhet tyckas ej heller finnas mellan de olika sekterna, oaktadt hvar och en af dem visst icke försummar att söka draga till sig så många anhängare som möjligt. Det är en ganska liflig rörelse, men troligt är att lifligheten ingalunda vore så stor, om hon icke underhölles af kolportörer och allehanda apostlar, af hvilka många sannolikt icke äro annat än intellektuelt torftiga sekters lika torftiga profryttare.
Men det är söndag. Låt oss fara till kyrkan. Det är möjligt, att dr Hammargren predikar sjelf i Karlskoga kyrka och kanske kyrkoherden Tenow gör det samma i Nysunds; men det är för långt, då man har så mycket annat att taga reda på, hvilket ej fordrar så ringa tid. Vi leta oss hellre upp i skogen, der ett metodistkapell finnes. Det är en vacker väg dit, omkring en fjerdedels mil från Degerfors. Man följer elfvens högra strand, ser det sköna Strömsnäs på andra sidan vattnet, har uppförsbackar och utförsbackar att öfvervinna, fägnar sig åt svalkan i skogsbrynet, ty dagen är het, och kommer slutligen till en liten, rödmålad stuga i en öppning i skogen, invid vägen. Det är kyrkan. Allvarlige män stå samlade utanför stugdörren och helsa oss med en viss högtidlighet. Vi träda in genom den lilla förstugan och finna oss snart midt ibland de trogna. Rummet är
