Sida:Ströftåg här och der i Sverige.djvu/174

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
169

eller med andra ord en liten hygglig »borstis» med ett dussin år på nacken.

»Herrn skall ha nummer åtta!» utropade adjutanten, som följt mig upp till hotellet och der öfverlemnade mig i en rumförestånderskas vård. Detta »nummer åtta» skulle vara en särdeles ynnest. Men den vana förestånderskan för en hel rad af rum log åt sådana anspråk och förklarade, att hvarken »nummer åtta» eller något annat nummer vore ledigt. Hela hotellet vore upptaget af gäster: brukspatroner, ingeniörer, handelsresande, folk från östan och vestan och synnerligen norr ifrån.

Man tror kanske att Filipstads hotell är något litet obetydligt herberge, som ej kan rymma många personer, något kryp-in af den gamla, tarfliga sorten. Visst icke! Stora hotellet i Filipstad är ett riktigt »Grand Hôtel» med en hel mängd rum, ett präktigt stenhus, kanske vi skulle säga palats, ty det vore åtminstone icke mycket öfverdrifvet, ett gästhus som kunde försvara sin plats i hvilken stor stad som helst. Och detta storartade hus var likväl så upptaget af resande, att jag slutligen måste känna mig särdeles glad öfver att få dela rum med en för mig fullkomligt obekant herre, under det jag till gengäld var för honom lika fullkomligt okänd. Men på resor gör man lätt bekantskaper, och den jag hade tillfälle att göra i Filipstads hotell var af ganska angenämt slag.

Till ett sådant herberge fordras väl en stad af storartadt mått, en riktig huggare till stad, skulle man tro; men man finner snart, att Filipstad just icke hör till det storståtliga slaget. Omfånget af stora torget är visst icke ringa, men hela platsen med hus och handelsbodar krymper dock till intet vid foten af hotellet. Storgatan är en ganska hygglig gata, och vill man se huru den nyare odlingen trängt in här i den gamla bergsstaden, skall man söka upp herrar Sirén & Palmgrens handelsbod eller