storartade sädesfält i den leende dalen mellan lundar och menniskoboningar. På nära håll höres ett litet vattenfall sorla. Det hela omgifves på långt håll af vackra höjder, mildt blå i det aflägsna fjerran.
Kyrkan är till sin storlek värdig den betydande församlingen och har äfven ett och annat märkligt att bjuda, hvaribland en bild af Johan Olof Wallin, som var född der i socknen; för öfrigt åtskilliga andra skilderier och troféer. Nära kyrkan ligger den stora och vackra prestgården, der främlingen välvilligt mottages af prosten i Stora Tuna kontrakt, d:r Morén.
I granskapet af kyrkan börjar Romme hed, Dalregementets mötesplats, en storartad slätt, hvilken under namn af Tuna hed har sitt namn införlifvadt med Gustaf den förstes historia. Der flöt dalamäns blod, men icke i frivillig offergärd på fäderneslandets altar, utan såsom straff för sin gensträfvighet mot den hvilken de få år förut hjelpt att göra landet fritt. Det är ej alltid fridsälla minnen i dessa nejder, men nutiden förefaller der så mycket mer leende. Framåtskridandet tyckes i flere afseenden vara i full fart, och när jernvägen mellan Borlänge och Krylbo en gång kommer till stånd, varder farten väl ännu raskare.
För närvarande får man nöja sig med hästkraft, så vidt man ej vill nyttja egna ben. Men goda stationer har man under vägen. Förutom den enskilda gästfriheten, hvilken är stor i dessa bygder, hvarpå jag under mina ströftåg hade ett särdeles vackert prof äfven vid Bro, har man här en gästgifvaregård af allra första ordningen icke blott såsom gästgifvaregård, utan såsom hotell med förmåga att fylla alla icke allt för öfverdrifna anspråk hos en nutidsresande. Det är Buskåkers, hvars egare, hr Lundberg, också är en framstående kommunalman och nitiskt verkar för ortens bästa. Bland ortens verksamme män är äfven hr Schärström,
