hör grosshandlaren X. tala med grosshandlaren Y. om noteringarna på den utländska spanmålsmarknaden.
Nej, Vadstena sträfvar åt framtiden, äfven om nutiden skulle se litet småaktig ut i Murgatan, vid den gamla klostermuren, eller vid Hufvudstadsgatan, som, trots sitt namn, har endast rödfärgade trähus och ett stort antal kålgårdar att bjuda på. Det samma torde kunna sägas om flera andra gator, skulle också Storgatan visa hvad staden äfven nu kan förmå.
Men äfven utan romantik kan man med nöje vandra genom Kråkegatan, Strågatan och Sjögatan, till och med i Urvädersgränd. I de små husen tyckes stilla förnöjsamhet hafva sitt hem. Vill man ovilkorligt hafva något romantiskt, går man till »Blåkyrkan» för att se på Sankt Britas egna ben. För kyrkan måste man känna deltagande, äfven om man icke är någon stor älskare af bensaker. De äro dock ganska fina och blanka, dessa helgonben i Vadstena, såsom vore de nyss polerade. Kanske det är klockarens åliggande att skura dem. Derom kunde jag icke få någon upplysning, ty klockaren var nu död, och det var endast hans sorgklädda dotter som visade kyrkan och talade om hvad det stackars barnet visste.
Hvilken skillnad mellan förevisning af heliga qvarlefvor i rättrogna länder och i ett sådant kättarerike som vårt! När jag en gång nödgades knäfalla inför den heliga jungfruns »chemise» i Chartres, fick jag skåda plagget endast genom ett dunkelt glas, som vaktades af heligt invigda och ordentligt smorda prester, och sak samma var det när jag unnades komma i närheten af den heliga rocken i Argenteuil. Men i Vadstena! En liten ovigd flicka öppnar i sin oskuld skrinet och gifver helgonets hela bensystem till pris för verldsliga blickar. Huru lätt kunde ej en samlare smuggla undan en skärfva! Det samma kan inträffa med den heliga Karins hufvud, hvilket äfven förevisas. Men det är
