och ledhsamt vara liggia så ensam medhan folket och hans dotter som sytan skulle voro på åker och äng, Svara han, jagh är ike ensam ty jagh hafver altijdh så vakkert folk hos migh, Gudz änglar, som gå och luta sigh til migh in i sengen vidh them glädher jagh migh ty the siunga så vakkert, mäst siunga the Christus then rätta herren Gudz Son i evigheet. och then versen All macht hafver tin fadher i händer gifvit t[igh] Så siunga the och Gudh af sinne barmh. och Christus lågh i Och när Her Olof råkadhe säja fattigh man huru mår du, Sv. han, jagh är inthet fattigh ty jagh hav[er] Jesus hoos megh altijdh. Han sadhe sigh aldrigh tagit mutor när han satt för rätta utan en gong skänktes migh en tälghknijf. När tolfmän ike giorde rätt, lop han strax från dom, och när han var på syner gik han genast heem ifrå the andra och fölgde them aldrigh til drijkz.
fölghen
I Nordingrådh är en bonde som nu fölgde knichterna ut, han är en godh läkiäre, han achtar på fnysketh efter godt täkn när blodh skall låtas, ligger falskan qar när fnysket är brendt så haller han för godt t[ekn] han gör olia af fersk Ströminge miölka til stenen i blåsan, han läker medh hasle (alder) kapper
- Uti Borgh höghen i Forsen vidh Solett brände een bonde björkelunden och näreth bran sågh man mykit sorl af andomen ther i elden somlige hufudhlösa och fast underliga the ther slechte elden, Men han som elden uptände och otto eller 10 medh honom drunknadhe strax ther efter ther bredhe vidh. Skip äro synt koma öp för älfven in til borghen och förswunit.
- En kista står i bärjet ovvan gården vidh Holm Edvardzs[son] som Solen skin på om mårgon (tijt pläghar Draken flygha ur Robbäriet) hadhe en vijs qinna sagdt
- En högh är ther Påvels mormor i Underrum bodde när hon gik tijt och satte sigh kom altijdh ett gullnystan i hennes knä, hon lät ä falleth nidh ur knän och torde aldrigh taghat then högen är på en häll menar jagh i Bote
- Samalunda i Bote vidh Nindrum[?] ther hustrun sath togho the mull ur högli och fyllte på ugnana i två nyia stughur, samma stugur brunno up och inga flere hus, samma mull förde the sedhan i högen igen
