Gudh sade til Noe; alt hwad sigh rörer på Jorden skal wara tin Spijs: som i Mosi Book/ 9. Cap. 3. vers står.
Thet ware nu ther medh ehuru thet kan: När man the äldste Scribenters Skriffter öfwerwäghar/ så finner man tweggehanda Orsaker som hafwa kommit Menniskian til at slachta och dödha Diuren. Then första war/ til at sigh sielff beskärma; i thet hon fruchtade at theras taal skulle blifwa så stoort/ at the henne öfwermän warda skulle. Then andra; at the ther medh sinom Gudhi skulle tacknemligit Offer göra aff sin sin förstfödda Booskap; then bleff för Ogudachtigh och räknadt/ som icke aff thet han slachtat haar/ en portion Gudhi offrade/ för än han ther aff ååt. Och hafwer Menniskian altsedhan/ låtet Grääs/ Örter och Frucht bestå/ meer til Diurzens än sitt eghet uppehälle/ them ther medh at Födha och Gödha; på thet the Menniskian en beqwämligare Spijs blfiwa måtte/ och hölle Kött för en bättre Spijs. Och sanningen til at bekänna/ när Köttet aff sigh sielfft är gott/ blifwer wäl tilredt och måteligen brwkat/ så skal man ey lättelighen någhon ting finna som meer och beqwämare Födzel Menniskio Kroppen gifwa kan. Ty Köttet är aff Naturen warmt och temperat i Fuchtigheet och tårrheet emoot andra ting som wij förtära; hwarföre kan thet ock lättare för Födzletz lijkheets skulle förwandlas i gått Blodh: Ty jw större lijkheet thet är emellan Födzlet/ och thet samma som Födzlet undstår/ jw mindre medha hafwer Naturen thet til at förwandla: nutrition skeer bättre och mindre excrementer öfwerblifwa. At i Kött och meera Födzel är än i någhot annat/ förnimmer man ther utaff/ at the som aff Kött äta sigh mätta/ ey så snart blifwa Hungruga som
