tienligare til at slachtas/ när the äre i sin bäste stoor/ in emoot the blifwa fullwäxte: Men the som aff Naturen äre torre/ såsom Bockar och Getter/ äre beqwemligare til Spijs/ medhan the ännu äre Killingar.
Til the andra/ så är thet stoor åtskilna/ effter som Landsens Ort och Lägenheet är/ uthi Lufften/ Fodher eller Beet som ther wancker. Ty på somblige Platzer wäxa någre slags Grääs (ther aff Diuren tagha sijn föda) uthi störste Ymnigheet/ och aff starckare Kraffter än på en annan Ort. The Diur som i lågha och fuchtigare Orter hafwa sitt Uppehålla/ blifwa wäl större/ men the hafwa ey så gott Kött/ som the ther på bärachtighe eller höga Land fijn Näring få. Hwarföre äre Holländsk Oxar och Fåår myckit större än Engelske; men thesse äre fast bättre och kårtare aff Kött.
Til thet tridie/ så är theras Gestalt åtskilligt: Ty the som feeta äre/ hafwa bättre Kött än the magre. Doch är lagom feet Kött thet bäste; myckit feet gör Wämjelse och wändas i Galla. Magert är hårdt til at förtäras/ och gifwer grofft och litet Födzel. Hwarföre skal man aff thet feeteste thet magra/ och aff thet som magert är thet feetasta äta. Här til hörer och Snöpningen/ hwilken ett Diurs Gestalt myckit förandra kan. Ett gält Diur hafwer myckit liufligare och sundare Kött/ än ett ogält.
Til thet fierde/ så skiljer ock Köttet myckit åth aff præparation eller Beredelsen. Thet som steekes på Spett/ föder wäl/ men thet som färskt kokas smältes snarare. Rimsaltadt och röökt är swårare at förtäras/ gifwa tiåckt och grofft Födzel aff sigh.
Och blifwer aff Diuren icke allenast thet man
