Then Nyttan mon oss ey/ aff Någhon Spijs at hända/
At wår Natur han then/ kan helt i Blodh förwända/
Medh minre öfwerflödh i Lijfwet blifwer qwar/
Hwar aff wår Krop och Sinn/ ett stort förhinder haar.
Och at alt öfwerskått/ thet kunna som thet tiåcka/
Thet icke födha kan; sigh skulle ey förståcka;
Utaff Naturen the hwar haa sin rätta gångh/
Hwar genom han sigh siälff/ kan hielpa uthur twångh.
Han skadher ey så stoort/ man länge hunger lijdher/
Som thet ther affgå skal/ at man ther medh förbijdher:
Wårt Kött benäget är/ til corruption och dödh.
At Watn och Wäder kan oss bringa i then nödh.
Thet en förandring stoor/ uthi wår Kropp mån gifwa/
När thet som affgå skal/ mon qwart i lijfwet blifwa
Ey mindre kommer en på hälsan sin til kort/
När thet som skal blij qwart/ förspilles plötzligh borg.
Efter thet at Maat och Drick (om hwilke wij här tils handlat hafwa) någhon olijkheet hafwa medh wår Kropp/ så at the heel och hållit i wår Krops Substantz ey förwandlas kunna: Föllier/ at sedhan som hwar Lemm hafwer dragit uthur Födzlet thet sigh tienligast war; måtte noghot öfwerskått blifwa; hwilket/ som en onyttigh ting på rätta tijdher uthdrijfwas måste: Til hwilken ända Naturen och åthskillige wäghar hafwer/ hwarigenom han sigh aff sådana Excrementer libererar, på thet han sine wärkningar obehindrat ock thes bättre försättia kan. Thet kommer fögha meer aff Nutrimentet til wår Krops styrkia än tridie parte; thet öffrighe och odugse/ går sompt bort genom Stoolgången; sompt wändes i Urin och Swett/ Fuchtigh Dampff/ Galla och andra onaturlighe Wätskor, Doch är til
