Hoppa till innehållet

Sida:Sundhetzens Speghel-1642.djvu/224

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


En stadigh


1. Ach huru säll är wist then Mann/
Then sijn' affecter twinga kan/
    Ehwad som kan påkomma/
Medh hiertans roo och stadigheet:
Hwad faller för han säya weet/
    Sigh wara alt til fromma.
2. När honom någhot liughes på/
Han Leer ther åth/ och sägher så:
    Han må thet frilligt göra.
Jagh migh ther om beflijta skal/
Medh sielfwe Wärck och Dygder all/
    Hans falska Dicht förstöra.
3. Dygd Wara mon hans bäste Godz/
Ty är han altijdh wäl til Modz/
    Ther medh han öfwerwinner/
Haat/ Afwund/ Ogunst och Förtaal:
Som enom blifwa skält til qwaal/
    Utaff Wrångwijse Sinne.
4. Röön' han ock så at Klaffars häär/
Faar fram och nyia tijender bär
    Ens ähra at förkleena:
Han sijna Öron sluter til/
Til Sqwaller han them icke wil/
    At göra så gemeena.
5. Ehwad han haar tilsagdt sin wän/
Sin låfwen han ey taar igen/
    Ther på war tu wäl trygger;
Fast om i werlden ey funs meer/
Uprichtigh Kärleek/ Troo och Ähr
    Sin ord han doch ey rygger.
6. An-seer altså en Wän så huld/
Fast meera än som Sölff och Guld/
    Thet han aff lyckan snödha
Bekommer; thet förgås medh hast/
Ther doch en wän huld och troofast/
    En tiänar in til dödha.