Sida:Sundhetzens Speghel-1642.djvu/233

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Menniskia aldrigh så standfast är/ at aff henne icke understundom synes/ at hon passioner underkastad är.

En sådan stadigh passion til at förekomma; måtte man sigh föreställa/ at han til äwentyrs sigh bekuymbrar ock qwällier öfwer the Saker som intet äre til befruchtandes. Hwad behöfwer en til at bekymbra sigh om the ting som änny ey äre/ och man ey weet om the komma skola: Kan skee at tijdhen lärer bringa tröst/ i then stadhen man bedröfwelse fruchtar; thet kan i medel tijdh myckit förefalla som ther onda förhindra kan. När Konungh Frans then förste aff Frankrijket i Slaghet widh Pavie fången bleff; meente alla at heele Frankrijket skulle komma i Käysar Carls händer: Men thet gick fast annorlunda aff; the som förr hans argeste Fiender woro/ kommo honom sedhan til hielp och undsättning. Menniskionnes försichtigheet kan offta lätteligen blifwa bedraghen; At thet hon forhoppas/ mislyckas henne/ ock thet hon intet förmodar kommer henne snarast uppå. Gudz råd äre underlige; thet som Menniskian besluter på thet ena maneret/ så gör Gudh på ett annat. Skal en för then skul i förtijdh/ sigh icke så stoort för tilstundande olycka qwällia: Thet tilstundande/ kan en i fruchtan så snart fixera som i hoppet.

Ther til/ the som genom upfostringen tåre och kleenhiertade äre/ måtte så småningom wänia sigh wid thet som the äre myckit rådde före/ ock sigh för ögon ställa/ huru man medh Tapperheet/ olyckans infall kan emoot stå/ anskådandes andras Exempel/ hwilka genom then Dygden stoora olyckor undkomne äre; i thet the ey hafwa myckit gifwit sigh