Sij/ Gudh medh späde Barn i bäste måtten laghar/
När han them hemptar bort i theras förste Daghar/
Förr än the märkia så/ hwad Argheet/ Synd och flärdh
Hwad ondt passerar meer i thenna sidsta Werd.
Om tu tijne käre Föräldrar bortmister/ så drag Naturens Ordning tåleligh: The äre för tigh i thenn Werlden ingångne/ så äre the ock förr uthgångne. Frögda tigh öfwer theras Wälleffnad och gode Endalycht/ och at the hafwa lemnat tigh frisk och sund effter sigh/ hulpit tigh och så widt/ at tu tigh nw sielff fohla kan.
Hwij jemrar tu tigh så/ tins Faders Dödh begråter?
Han hädan föråth går/ han tigh ey heelt förlåter/
Til Jorden förr än tu han monde komma hijt/
Hwij undrar tu at han igen går för tigh tijt.
Tijn Modher om hon döör/ stoor Sorg skal tu ock spara;
Tenck huru Jorden mon tijn rätta Modher wara/
Så länge tu här är/ hon tigh wäl nära kan/
När Andan flyger upp/ tin Kropp hon tagher an:
I hwilken Bwk han skal til sidste Daghen blifwa/
Tå skal hon Lemmar all igen ifrån sigh gifwa.
Föräldrar/ Barn och Slächt smat frome Wänner all/
I bättre Staat och Frögd/ tör tigh finna skall.
Hwem stoor Sorg dragher öfwer sin Krops Swagheet och stora Siukdomar/ han låtte sigh ey swårt falla/ the andra för honom hafwa toleligen most lijda. Han anse Job, som så högeligen straffad war/ huru tåleligen hansin Kranckheet uptagit hafwer/ och uthi sin Nödh sigh i Gudh frögdat. När tigh store Pijnor öfwerkomma/ så betrachta wäl/ hwadan och hwarföre the tigh henda/ och betenck at tu thesse/ så wäl som andra medh tijna Synder förtient hafwer: Och ärkänn Gudz faderliga Godheet/ som titt Barn tuchtat/ på thet at thet ey skal på Fördärff komma.
