Hoppa till innehållet

Sida:Sundhetzens Speghel-1642.djvu/282

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

älskade: Så hände sigh at han gaff then unge Fröken ett förgifftigt Äple (hwilket aff en annan war tilredt at Förgifwa Adelsmannen medh:) När hon thet åt up/ bleff hon så hårdt Förgifftat/ at hon strax begynte medh medh Dödzängsten at qwällias: När han thet sågh/ begynte han sigh at Excusera, och aff hiertans sorgh i hennes Fampn gaff up sin Andra; hwar effter hon ock strax affledh. Här seer man at thet amoureuse Förifftet/ krafftigare war än som thet andra.

Then stoore Demetionis Dotter/ umbrachte sigh och sielff/ när han fick höra at Leosthenes hennes troloffwade Brudhgumme umkommen war/ och sadhe: Oansedt at iagh aff honom intet rörder är/ Doch lijkwäl effter iagh honom troo och ähra tilsagt hafwer/ och honom i mitt hierta för min Man hölt/ så skulle iagh bryta min lofwen/ om iagh skulle en annan i sinnet fatta/ så hårdt haar amour hennes hireta besätt/ hon hade intet hierta som ett Dufwehuus/ som man säga pläghar.

Ett sådant Exempel hafwer man och om Lucretia, hwilken när hon fick förnimma at hennes Serviteur Eurialus skulle äntlighen medh sin Herre Keyser Sigismundo bortreesa: Bleff hon så bedröfwat/ at hennes hierta innan så stunder aff sorgh förqwaffdt wardt. När Euralius fick weta om hennes dödhelighe affgångh/ hade thet snart taghit samma ända medh honom/ ther han aff sine wänner icke war förmanat och tröstat blifwin. Han leffde doch alal sijna daghar i bedröfligheet/ och ingen kunde hwarken medh fskämpt eller annor lust komma honom en gång til at Lee/ eller på annat sätt then sorghen honom förtagha. Man hafwer intet behoff at gå öfwer Åån