Thet bättre är än thet som Werlden effter faar:
Högt modh gör aldrigh gott/ och sidst ond Enda taar.
Tu som Ährgirigheet seer i titt modh at wäxa/
Skriff thetta i titt Sinn alt för en dagligh Lexa:
Hwad hielper migh högt modh och sökia Reputas?
I dagh iagh stålter är/ i morghon rutit Aas.
Ty öfwer andra all hwij wil tu så högt braska/
Och ey betenckia thet tu är man Mull och Aska?
Om Ähr' och Högheet stoor war ey så sorgefull/
Ehuru högt tu blijr/ tu äst doch Jord och Mull.
Ähregirigheet är intet annat än een stadig Begärelse och trachtan effter högh Staat/ Ähra och Beröm. I hwilkens Hierta so hon inkommer/ är hon icke lätt ther uthdrijfwa/ hon skaffar honom som henne inlåtit hafwer continuerligh Oroo/ aff the många andra Passioner som hon medh sigh hafwer/ som är/ Hopp/ Trängtan/ Ängslan/ Sorg/ Afwund/ Förtreet/ etc. och är thenne Passion hoos sombliga så häfftigh/ at hon the andra alla fast öfwergår/ ja hon öfwerwinner offta sielfwa Kärleken. Man hafwer wäl Exempel aff dagligha Förfarenheten/ at ehuru starck Kärleken hafwer warit emellan twå (man talar här om then loflige) doch när Ährgirigheten på enthera sijdhon instuckit hafwer/ så moste Kärleken stå tilbaka. Thet skrifwes ock om Julio Cæsare, at oansedt ingen kunde til Älskogs Speel wara benägnare än som han/ lijka wist hade Ährgirigheten hoos honom öfwerhanden/ så at han snart icke een Tijma kunde låta förbij gå/ uthi hwilken han icke någhot skulle drijfwa/ thet som hans Högheet förmeera kunde. Älskogs Pijn kan doch offta så sin Boot: Men Ährgirigheten kan aldrigh skee tilfyllest/
