Sida:Sundhetzens Speghel-1642.djvu/299

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

godhe Förmaningen som hans Fadher Phæbus honom gifwit hade. Ovidius. 8. matam. fabulerar ock hurudan lyckeligh Uthgång thet togh medh Icaro, Dedali Son/ hwilken så högt öfwer sin Fadher wille flygha upp i Lufften/ huru hans Waxachtige Wingar aff Solens Heta försmulto/ at han så moste nidher i diwpa Watnet/ ther han lågh och ropade sin Fadher om hielp/ och kunde ingen bekomma.

Och blifwer fallet theste större om en aff ringa affkomst til hög ähra och gunst upsatt warder/ och weet sig ther uthi icke tilbörlighen skicka/ uthan förhäfwer sigh uthi sin Ähra/ och andra förachtar: Icke förandes sigh til sinnes then märchkelighe Agathoclis Regel:

Fortunam reverenter habe, quicunq; repente
  Dives ab Exili progrediere loco.

Hwem är aff Affkomst slätt/ och honom lckya hender/
At honom Högheet stoor och Godz tilhanda lender:
  Är rådh han hennes att fast/ tagher grant i acht/
  At hon moot honom ey beteer sin tyck och macht.

Then som tå sina Daghar i Roligheet wil fortbringa/ är rådeligast at han går til sitt eghet Samwete; betrachtandes/ at Dygden ingen herligare Speel hafwer til at låta see sigh uthi. Ty seer man huru högt the fara wille/ som i sitt Samwet icke weta genom sina Dygder någhot märckelighit hafwa uthrättat/ allenast the hafwa kunnar medh allahanda Practiker skaffa sigh Godz och Rijkedomar tilsamman/ och sedan stempla ther effter huru the kunna komma uthi ett högre Stånd/ icke betrachtandes at Adelskap eller någhon annan högh Grad icke är Rijkedomars/ uthan Dygdsens rätta Lön. Hwar til lyder thet tydste