Hon är Förnufftsens Wattusoot/
Til hwilken sällan sinnes Boot.
Medh mindre Huden brista må/
Mon Swulman minskas och förgå.
Een Blåsa slaak ey snart får hohl/
Een widt upbläst fast mindre tåål.
Så länge hon är fast upblåst/
Hon öfwer sigh högt simma måst/
Rör henne tå medh litet hwas/
Hon faller nidh alt medh en hast.
Ehwad tu hafwer för een Dygt/
Hon sudlar then och gör tigh Blygd.
Aff Englar haar hon Dieflar giort:
Men whem sigh ey förhäfwer stoort/
En Engel han wäl heta må;
Ty må tu medh Högmodh affstå.
Ty må en sielff icke så högt medh sin Ord och Åthäfwor sökia at blifwa högt achtat/ är ther någhon Dygt inne hon blifwer wäl uppenbar och winner Prijs och Ähra/ fast man sielff ey så stoort trachtar then at uthsprijda och låta see therigenokm at en alltijdh wil wara i thet främste Rummet. The Atheniensiske Soldater anhöllo en gång hoos sijna Förmän/ at the uthi Slachtningen mott så behålla thet öffre Sälle/ bleff them swarat: Thet är lijka hwart i blifwa stälte/ först at i hålla edher som tappre Männ ther i ståen Thet skulle the ock betrachta/ som i Processer eller andra Samqwemer/ uthan någhon Ährebidningh blifwa andra effter ställte/ hoos hwilka icke någhon synnerligh Dygd lyser; at lijka hwar the gå eller sittia/ så är theras Dygd androm Rättsinnigom nogh kunnigh/ och blifwer
