någhot/ thet han sielff icke hafwer. Altijdh ligger ett styckit Land hoos hans/ thet han tycker sigh fast bättre tiena/ och så medh all practik efftertrachtar/ huru han thet under sigh bringa kan. Hwarföre all Uprichtigheet/ Redligheet och Naturligh Affection, som han borde hafwa til sijna Föräldrar/ Förwanter och Nästa/ ja och til sigh sielff/ flyr uthur hans hierta: Alt annat emoot profiten lijknandes/ tyckes honom ingen ting wara: Ja sätter och offta för Winstens skull/ sin eghen Kropp och Siäl i fahra/ och sällier så (som man säya pläghar). Hästen bot för Höö skull. Och fast han än så myckit fåår/ nåns han doch ey anläggia thet til sins Krops wälfordran.
Är thet icke en älendigh Träldom/ at man sin Kropp ey bättre achta skal/ än at göra honom til en Träl/ för thet som Naturen i Jorden förborghat hafwer/ lijka som then ther owärdigt wore til sees/ hwilket och honom borde wara til tienst: Ther doch en Girigh tienar sitt Godz/ och icke Godzet honom: Ey heller hafwer han större nytta aff thet Godz som han besitter/ än thet han intet haar; effter som han thet ey brwka tors/ aff fruchtan at thet förminskas skal. Hwarföre lijknar och Horat. 1. Sat. 1. en Girigh widh Tantalo:
Then arme Tantalus, skär mitt i Watu-Bäcker/
Sin torre Tunga han/ ey nedh til Watnet räcker/
Fast han medh Watnet sigh/ tilfyllest Läskia kan/
Han smächtas för aff Torst/ än han thet rörer an.
Hwar om leer tu ther åth? halt här man litet stilla?
Tin Girigheet fast stoor/ wil han ther medh ogilla/
Troo tå thet fasteligh/ förandra man thet Nampn/
Aff tin bedriffter syns/ at tu bär samma Namnp.
