Sida:Sundhetzens Speghel-1642.djvu/361

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Magan mera: Men när man tagher litet och gott/ så kommer Naturen sigh före at koka igen/ och förbättrar så genom thess Wärma som tilkommer/ hwad han tilförende ey fullborda kunde.

The 10. Regla/ om Dickens quantitet, eller huru myckit man dricka skal.

Och at then tiocke Spijs/ må mängias i tin Maga/
Så skal tå medh wist mått/ tin drick til lijffz ock tagha.
  Wil tu ock Synder mång/ samp Siukdom blifwa frij
  Så lär medh allan flijt/ at undfly Fyllerij.

Skal man nw aff Dricken the Nyttigheter bekomma/ som i föregående Regla förmälte äre/ så moste man honom icke allenast i rättan tijdh (som sagt är) uthan ock så måttelighen tiltagha. Ty ther Kroppen medh myckin Drick öfwerladat blifwer/ förswaghas Magan/ och blifwer så slapp ther aff/ at han sitt Kall sedan intet kan förrätta/ och Spijsen försmälta/ så at Leffren kan ther aff någhot gott Blodh generera; hwar aff the andra Ledemoter sigh nära och uppehålla känna. Tiltaghes icke Dricken så myckit som behoff görs/ så blifwer Chylus så tiock/ at han genom de små Krössådrar intet kan komma fort til Leffren. Taghes han meer än som kräfwies/ så blifwer Blodhet så tunt/ at thet intet anklefwas kan Hwar aff innerlighe Swulwar/ Flusser/ til uthwärtes Ledemoter/ Torrwärck/ Podagel och andra många Olägenheter sigh förorsaka/ medh hwilka en många Åhr släpas most/ til