medh förtörnar och wanährar man meer Fadher och Modher? När seer man offtar Dråp skee/ och göras Hoor än uthi Dryckenskap? Emot thet siunde Bodhet/ fast om en ey så uppenbarlighen stiäl/ så seer Drinckaren doch til at hans Nästas Ööltunna snarare må förminskas än han henne skal upfylla/ han stiäl sin tijdh sin koos/ och församblar sigh offta Medel på olofflighit sätt/ at han skal kunna anwända them til sin Bwks Fylla. När är man benägnare til at belacka/ och göra hwad the andra Budhen förbiwda/ än tå man drucken är?
Then 11. Regla/ om Fastande och Nychterheet.
Haar tu i Middagssmål/ tin Magha öfwerlasta/
Om Affton mins at tu/ tigh ställer til at fasta/
Och icke taar til Lijffs/ så myckin Maat och Drick/
Til thess thet blifwa må/ uthi sitt rätta Skick.
Thet är aff Medicis länge och widlyffteligen disputerat wordet/ hwilket som sundare wara skal/ meera Spijs och Drick tiltagha/ antingen i Middags- och Afftonmåltijdhen. Och när man Skälen på bådhe sijdor rätteligen wil ansee och skärskodha; så tyckes theras Skåål krafftigare wara som falla ther på/ at man om Afftonen meer tiltagha skal/ än om Middagzmålet för följande Orsaker skuld:
1. At then naturlighe Wärman hafwer längre tijdh öfwer Natten in til Middaghen at koka Spijsen/ än som ifrån Middagen til Afftonen.
2. Blifwer then naturlighe Wärman genom
