Then 12. Regla/ om Upkastningh.
Ther Fastan ey gör nogh/ så most tu ey försaka/
At låta komma thet igen från tigh tilbaka/
Som tigh beswärar stort/ och gör tin Maga twång/
Tigh thet förwara kan/ för hårda Plågor mång.
Utaff then tijonde Reglan/ kan man see hwad för swåra Kranckheter som Fyllerij uthi wåra Kroppar förorsaka plaghar: Hwilka til at förekomma/ är thet gott (såsom ock Syrach rådher) at man låter thet som öfwer måttet intaghit är/ komma samma Wäg igen tilbaka; effter som then naturlighe Wärman för thess myckenheet skull förqwäfwies/ och icke kan wara mächtigh til at försmälta och anwända thet til Kropsens Näringh och Styrkia; så tå bättre at thet kommer sin koos/ än at thet skal wara Naturen til förhinder/ och födas ther aff en hoop medh råå Vätskor/ hwaraff fast många Siukdomar hafwa sitt Ursprungh.
Och anseedt at Upkastningen uthi sådant Fall mykit ondt kan förtagha; skal man doch icke för then skull dricak sigh bredde full/ at man så ther til komma kan. Fast om några Arabiske och andra Hedniske Medici (hwilkom Gudz Wilia hafwer warit obekandt) hafwa tycht/ at thet skulle lenda til Sundhetzens Underhåld/ at man en eller twå gånger om Månaden skulle dricka sigh Rws på/ är thet doch oss/ som genom Gudz Ord uplyste äre/ icke allenast ett ochristelighit Medel/ uthan ock en stoor Synd och Last för Gudh/ at man hans mildheetz Gåfwor så skal missbrwka:
