eliest til Middagz Sompn sigh länge wänt hafwa; them är han ey så skadeligh/ uthan skaffar the nyttigheter at Lijfwet fuchtat och kraffterne wederqwäkte blifwa.
Then 23. Regla/ om Sompnzens Mått.
Om tu än utaff Gudh/ haar fått then godhe Gåfwa/
At tu kan tryggeligh/ och uthan oroo Sofwa:
Är timar Siw förbij/ thet nogh tigh wara skall/
Een stijgh aff Sängen up/ och tagh i acht titt Kall.
Thet är grannelighen til at märkia/ thet som Hyppoc. lib. 2. Aphor. 3. sägher: Somnus & Vigilia, utrumque si modum excesserit, malum: Hwar medh han så myckit wil på minna/ at man så wäl i sofwande som wakande skall mått hålla/ så framt at the enom ey skadha tilfogha skola.
Oansedt at man i gemeen icke så aldeles wist mått på sompnen sättia kan/ (effter somblighe aff åldren/ complexion och wanan/ meer eller mindre ther til äre benägne/ och them therföre effterlåtas kan/) Så hafwer man doch ett medel mått at sofwa föresatt/ nämligen 7. Tijmar; hwilket mått icke är för kort/ at Naturen jw innom then tijdhen coction förrätta/ och Blodhet uthdeela kan/ (fast än hoos någhre starkare aff naturen/ thet på mindre tijdh absolveras kan/) icke heller förlångt at excrementernes affgång myckit ther igenom kan förhindras.
Och lijka som en måtteligh och naturligh sompn/ myckit gott (om hwilket ofwan bemält är) hoos oss wärkar:
