Hoppa till innehållet

Sida:Sundhetzens Speghel-1642.djvu/458

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Älskogh at drijfwa/ thet passar en Gammal så wäl som til at dragha Harnesk. Doch finnes månge Mansspersoner/ som uthi sin Ungdom för Skörleffnad sigh hafwa taghit til wahra/ at the ännu widh sine 70. Åhr/ och är längre äre fruchtbare. Och går thet icke allom som Haratio om sigh sielff bekänner 3. od 26.

Uthi min ungdoms tijdh/ lät iagh min Qwickheet röna/
Bleff hållen ock i acht/ och roost aff Damer sköna:
  Men sedan såsom iagh ett grått Skegg hafwer fått/
  At migh befrija meer/ så håller iagh ey gott.

Många Gambla finnas ock wäl/ som thetta Rådhet ey gott hålla/ uthan meera sökia sin Lust/ än at see hwad theras Kroppars Kraffter kunna fördragha. En gammal Jagemästare (plåghar man säya) hörer gärna talas om Jacht/ oanseedt om han sielff Jachten ey följa kan.

Therföre moste gammalt Folck tänckia/ at theras tijdh förluppin är/ och öfwerdragha sådan Wärck/ åth the Unge/ som uthan sin Skadha sådant förrätta kunna Medh them som thetta intet achta/ så är thet som the Engelske säya:

     En Gammal som ungh Jungfrw taar/
     Han högste Fall sielff blifwer waar:
     Hans Kraffter om the hinda må/
     At Hustrun hans kan Lijffzfrucht så/
     Så är thet at man säya kan:
     Han haar giort Barn och bräckt en Man.

Och förspiller han icke allenast ther medh sine Kraffter/ uthan ok Hustrun kommer stoort til korta/ i thet/ at hon uthi Barnssbörden swåra Wärcker moste uthstå/ och kan sedhan intet länge aff then hafwa någhon Frögd: Ty