Den här sidan har korrekturlästs
döda[1] och förwara askan i käril, som nedsattes i jorden[2], så at från denna tid kan Bränne-åldren räknas wara börjad[3] och Kummel-åldren ändad, sedan han påstådt wid pass femhundrade femtio åhr.
21. Öfverste Domstolen inrättade Oden i Sigtuna, som förr är sagt, af tolf Drottar[4], hvilka skulle bibehålla Rätten och afdöma alt hvad til Gudstienst och almän trygghet hörde[5]; men i hela Scandien skipade han Lag, hvilken han tog dels af Sifs[6] eller den stora Volu-spas Lära, dels af sit eget så kallade Hawamal, höga Sedolära eller Hofklokhet, och herifrån kunne wi med wisshet räkna
- ↑ Denna brännesed hade länge warit i bruk i Odens fädernebygd och äfven hos de Scyther, som kallades Galler och hade nedsatt sig i Tyskland och Frankrike. v. Cæs. de bell. Gall. L. 6. c. 18.
- ↑ När man nu hos oss gräfver på sådana ställe, finner man först svartmylla, sen jord, sen sand, sen alf eller kalksten, sen et slags kåda eller bekaktighet, liksom ditlagd för wahraktighetens skull, sen et hvitt stoft, sen småsten, sen stor klappersten och sidst en kruka af rödaktig färg, hvaruti ligga brända ben med aska och ren sand. Til ex: wid Waxtuna i Orkesta-sokn, Sämminghundra-härad och Upland, der C. L. von Schantz lät gräfva den 8 Junii 1724. v. Act. Lit. Sv. vol. 2. äfven i Asa-sokn i Småland wid Asa-gård i den så kallade Odens graf, en stor ättebacka, der man wid krukans uptagande fann en ständig eld, hvarpå man haft åtskilliga exempel i werlden, (cfr. Vigneul Marville Melang. d'Hist. & de Literature.) som utsläktes af luftens ändring. v. Dahlbergs Svec. Ant. & Mod. it Lindahl Diss. de Smolandia. Ups. 1719.
- ↑ Sturl. T. 1. c. 8.
- ↑ cfr. Præfat. Edd. ap. Lund. Zamolx. c. 3. §. 11.
- ↑ v. Sup. §. 16. in not.
- ↑ Sif har warit en stor Sibilla hos det äldsta Nordiska folket. v. Resen. præf. ad Edd. Isl.
