Den här sidan har korrekturlästs
på en kärra, körandes två Träbockar[1] med silfver-slingade tömar. Man tog nu Thor ej mer för en Medel-Gud eller den förfallna werldens uprättare, utan för den, som rådde om åhrswäxt och regerade wäder och wind, rägn och solskin, dunder och blixt[2]: korteligen han war nu ej annat, än Solen[3].
3. Oden blef rätt och slätt en krigare[4]: alla de stora Egenskaper[5] af högsta Gudomligheten försvunno och man hade ej at giöra med honom, utan då man hade at giöra med fienden; men det war ofta nog: Största ähran och förnämsta handteringen i Norden war, at hurtigt kunna slå folk ihiäl och behändigt lägga undan sig dels ägendom[6]: den Asiske Oden
- ↑ Desse bockar skulle betyda dem, som äldsta Gudaläran altid satte för Thors wagn. v. supr. c. 5. §. 6. in not. cfr. Edd. Isl. Mythol. 19 &c.
- ↑ Ad. Brem. de sit. Dan. c. 233
- ↑ A. Cels. mem. i Kongl. M:ts bref angående Calend. Förbätr. d. 30. Jan. 1739. Verel. not. ad Götr. S. p. 42.
- ↑ Odens bild i afguda-Templen war wäpnad som Mars, säger Adam. Bremens. de Sit. Dan. &c. c. 233.
- ↑ cfr. Huj. Hist. c. 5. §. 3.
- ↑ En förderfvelig lära war ock nu införd, at de rike woro kärkomnare hos Oden i andra werlden eller Walhall, än fattige och trälar. v. Verel. not. ad. Götr. S. p. 27.
