Hoppa till innehållet

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/228

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

svarade emot de Österländske Mager: Desses myndighet öfvergick ofta sielfve Konungarnes[1] och när de öppnade munnen, war det liksom Himmelen genom dem talade[2]: Med många skänker ock mycken wördnad åtsporde man dem i mörka saker om utgången och huru man skulle bära sig åt: de gufvo då orakler och Gudasvar[3], som åtlyddes med sådan nit, at sielfva Konunga-blodet ofta derföre måste rinna[4].

18. Förnäme Mäns och undertiden Konungars Dötrar[5] förestodo i synnerhet Gudinnan Friggas offer[6] af en gammal instiktelse til Himmelens Drottnings, Gudarnes Moders eller den Gyllene Qvinnans ähra[7]: Desse Förestånderskor woro så högt

  1. cfr. Tacit. de M. Germ. c. 11. p. 73.
  2. Joh. Magn. Hist. Sv. G. L. 1. c. 13. ap. A. Båld. Diss. de Fat. Relig.
  3. cfr. Edd. Isl. in Reg. nom. J. Salan. æt. aur. Hesiod. Ups. 1686. Verel. ad. Herv. S. p. 124. cfr. Rimbert. 16. 35. &c. Guald. 57. 19. ap. örnh. in Breviar. S. Ansgar. ad. a. 861.
  4. De Wisende Män, Prästerne (Magi, Sacerdotes), blefvo frågade wid et blod-offer i den dyra tiden i Ridgötaland, huru Gudarnes wrede skulle blidkas: de svarade, at den förnämste yngling i landet skulle offras: Kung Heidrik slog då ihiel både Svärfar och Svåger, offrade dem Oden och beströk Afguda-beläten med deras blod. (v. Verel. ad Herv. S. p. 124.): Äfvenså frågades Gudarne af Kung Wikars Krigshär eller Flotta, huru motwädret skulle stillas: de som giorde Präste-syslan svarade. at en Man ur Hären skulle hängas: Lotten föll på K. Wikar sielf och han blef hängd, Solen til ähra. v. Götr. Sag. p. 34.
  5. Alfhild, Kung Alfs Doter i Alfhem, war Friggiska Offrets Förestånderska (Verel. ad Herv. S. p. 30.): äfvenså war Ledur, Kung Gudmunds Syster på Gläsiswall dertil utsedd (Herrauds Sag.) i Jumalas eller Gudarnes Moders (Den Gyllen Qvinnans) Tempel i Biarmaland. Kolfrosta, som war der förut, war äfven en Kungelig person, (v. ib.) och Thorgerd Horga-brud i Norrige (Sturl. T. 1. c. 45. Verel. ad Herv. p. 32.) war också förmodeligen Storsläktad.
  6. Verel. ad Herv. S. p. 30.
  7. cfr. H. Hist. c. 5. §. 8.