Gustaf Bielkes på des gård Salestad, der åtskilliga märkwärdigheter i Svenska Historien finnas, som man annorstädes skulle fåfängt söka.
Hvad mit Skrifsätt angår, så hade jag kanskie behöft wälja mig et wisst Efterdöme bland de bäste Auctorer til at råka på den rätte Historiske Stylen, som är så sällsynt; men jag har fruktat, at falla i den osmakelighet, som en Härmare sällan undgår, då hans medfödda Frihet tvingas efter en annan: Ingenting i werlden är behageligt utan den otvungne Naturen, som i sielfva Konsten bör regera. Jag har derföre hellre welat följa mit eget Skaplynne, ehuru ofullkomligt det må wara i detta mål, och tala med en fri enfaldighet, än låna hvad mig ej skulle passa. Sanningen och en Historisk Trowärdighet äro hvad jag i detta wärk söker mer än wältalighet. Jag har efter all giörlighet undflydt gissningar: Jag har utsatt mina witnen i brädden: Sakerne äro tagne ur de äldsta och menlösaste källor; men på det Läsarens eftersökande måste lättas, har jag nästan hellre beropat mig på Nyare Auctorer, som ej allena innefatta, efterfölja och styrka de gamle, så at man hos dem finner beggedera med samma omak, utan ock äro i wår tid för hvar och en gerna närmare til hands.
