Den här sidan har korrekturlästs
urtima Sammankomst til Konungens Borg eller Hof, hwilket strax wid den förre Konungens afgång sammanstämdes af den, som imedlertid tagit styrelsen i händer. Äldste Drotten eller Lagmannen, som förde ordet, frågade då med hög röst alle de der församlade fylken, om de behagade til Konung antaga den han då tillika dem förestälte, hvilken altid war en Konungs-Son af gamla Huset eller Yngues ätt, som herstammade från Asarne eller Gudarne. Sedan alle gifvit dertil sit samtycke[1], uplyftes den nye Konungen på de kringstående Lagmäns Axlar, at wisas för folket[2]. Derpå utgaf han första gången sin Grud, Ed eller försäkning, tagandes Oden til Borgen[3], at han skulle hålla Landsens Lag och derunder freda
- ↑ Uplands-Lagmannen hade första stämman: Sedan Svea- och Göta-Riken mer kommit til at sammanwäxa som en kropp under Upsala, så höls med de följande denna ordning. 2:dra stämman i Konunga-walet war Södermanlands. 3. Östergötlands. 4. Ölands och Gottlands. 5. Tiohärads och Smålands. 6. Westergötlands. 7. Wermelands. 8. Nerikes. 9. Westmanlands och Dalarnes. 10. Helsingelands och Norrlands. 11. Norre- och 12. Södre-Finlands. cfr. L. L. K. B. c. 1. som utesluter Helsingelands, hvilket förmodeligen då hördt under Uplands; men efter rösterne borde wara tolf, så feltes då en. Kanskie, at det war Skånes och Blekingens den tid de med Sverige woro förknippade, då ock Halland räknades til Westergötland.
- ↑ Scheff. Ups. Ant. c. 17. p. 342. J. Törner. Diss. de Morasten. 1700.
- ↑ Lund. ad L. L. Westrogoth. p. 98.
