Grud och Gislan, det är, med mundtelig försäkran och med wisse Män, som sattes i pant, hvilket alt äfven gafs på Konungens sida: Almogen förnyade honom derpå sin wid första Wahl-Tinget aflagde Trohets-Ed och han giorde på sin sida det samma, swärjandes wid Oden, at han skulle sätta frid och grid (grud eller säkerhet) i detta land[1], hvilken Ed sedan i Påfvedömet fick någon ändring[2]. Kunde Konungen ej sielf komma til någon ort, som Österland[3], Finland, Gottland eller flera, så skickade han någon af sine Drottar eller sit Råd, som i Hans ställe både tog och gaf en sådan försäkran[4]; Men försummade han sin Riks-Gata eller misswårdade de omständigheter, som dertil hörde, så kunde han derföre lätteligen råka i olägenhet[5].
26. Således måste fordom en Svensk Konung trenne gånger förplikta sig hos sit folk, at hålla dess Lag helig och wårda dess trygghet, innan han kunde säjas fullkomligen hafva antagit Riksstyrelsen: Han hade dessutan ännu en Bom för sit Enewälde, som ej war af mindre styrka: Rådet eller Högste Domstolens tolf Drottar hade wäl af ålder egenteligen skiött Konungens ärender, liksom Lagmännen Almogens; men de woro ock mäst Lagmän tillika, så at Rådet wärkeligen war et Medel-Stånd, som svarade både för Hufvud och kropp, både för Thronen och Riksens Almoge, eller liksom Medlare och Löftesmän
- ↑ Lund. not. ad LL. Wester-G. p. 98.
- ↑ Loccen. Ant. S. G. L. 2. c. 1.
- ↑ Österland war i äldsta tiderne Estland, Karelen och en del af Holmgårdska Riket: Sedan blef det bara Finland, så at Finske Lagmannen kallades fordom Lagman i Österland. v. Stiernhök. de Jure Sv. Vet. p. m. 18.
- ↑ L. L. K. B. c. 6. §. 2.
- ↑ Er. Ol. Hist. Sv. de Ragw. Knaph. Olai Petri MS. p. 76. Loccen. Hist. Sv. Goth. L. 2. &c.
