Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/351

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

9. Göternes krafter woro likväl hermed ej aldeles brutna: På andra sidan om Donau-strömmen bodde ännu förnämste delen af dem, som A. C. 360. under sin Konung Geberic kufvade Wandalerne[1] och tre åhr derefter giorde de Romare godt bistånd emot Perserne[2]. De woro delte i wissa fylken; men wid denna tid hade de en Öfver-Konung wid namn Hermanrik, en stor Segervinnare, som skal hafva lefvat et hundrade tio åhr och dödt A. 374. Han lade en stor widd af Scythiod hin mikla eller Stora Sverige under sit wälde altifrån Donau til Östersiön, så at Esterne och andre Baltiska hafvets grannar woro honom underdånige[3]. Wåre gamle Krönikor kalla honom Hernit eller Harvit[4] och med honom hafva den tidens Drottar i Sverige haft nog at sysla[5], som framdeles skal berättas: Efter hans död stod det illa til med wåre Göter: Hälften af detta Folk eller Östgötarne, som hade Athanarik til Drott eller Domare[6], hade wäl redan A. 369. måst ingå med Kejsar Valens en skadelig fred, hvaruti de miste sin åhrliga rättighet[7]; men det blef med dem ännu wärre: De måste svikta under Hunernes ook A. 374. hvarefter Athanarik dog så godt som Landsflyktig i Rom, fast han der fick en hederlig begrafning[8]. Andra hälften eller Westgötarne flytte sig derpå i all späkt och stillhet til Thracien A. 376. sedan de dertil genom hela Götiske Kroppens Sändebud Biskop Ulfilas[9] erhållit tillåtelse af Kejsar Valens[10], hvilken wid det tilfället öfvertalte dem til sin Arianiska Lära. Från denna tid hafva Öst- och West-Götars bonings-platser altid warit åtskilde[11].

  1. Jorn. c. 22. & 31.
  2. Zofim. L. 3. p. 126.
  3. Jorn. c. 23.
  4. cfr. J. Wilde ad S. Puffend H. S c. 4. p. 113.
  5. J. Messen. Chron. Sveo-G. Eric. Olai. S. Puffend. Introd. &c.
  6. Themistius. orat. 10.
  7. Corps Dipl. de Du Mont. Supl. T. 1.
  8. Corps Dipl. L. c.
  9. Corps Dipl. L. c. ad An. 376.
  10. Eunap. in excerpt. Legat. p. 19. Zofim L. 4. p. 746. 752.
  11. cfr. Er. Benz. L. c. § 13.