intog, drifvandes Wandalerne för sig in i Gallicien[1], hvarmed han ändade sine dagar A. 416. Westgötske Thronen, som Ataulf satt i Frankrike, stod der wäl något öfver hundrade åhr i Narbonne; men mot slutet på svaga fötter: Franske Konungen Clouis, under skien af Religions-nit mot Arianerne[2], angrep Konung Alarik den andre, Italienske Konungen Thioderiks måg[3], öfvervann honom wid Vouille, ej långt från Poitiers A. 507. innan han hindt sammanbinda sig med hielp-tropparne från Italien, och ihiälslog honom med egen hand[4]. Hela Westgötska wäldet hade då aldeles gådt i Frankrike til ända, om ej Thioderik den Store bibehållit sin Doterson Amalarik wid Narbonniska Gallien[5]; men efter denne Pelarens fall lutade alt til undergång: Amalrik blef af sine Svågrar, Konungarne i Frankrike, slagen wid Narbonne och denna Hufvudstad intagen A. 531. hvarmed Westgötiska Riket inskränktes innom Pyrenæerne.
- ↑ Jorn. c. 32.
- ↑ I den widskiepliga tiden war en sed wid stora wärks företagande, at noga märka de orden, som söngos i Mässan, då man kom in i kyrkan, hvilket ock Hedningarne i sina Tempel wid Orakler brukat: deraf skulle man då döma om utgången: K. Clouis lofvade sig all lycka i detta krig, emedan, då han kom in i S. Martins kyrka wid Tours, han fick höra de orden af Ps. 17. Tu hafver gifvit mig styrka &c. v. Le Pere Dan. L. c. p. 39.
- ↑ v. supr. §. 13.
- ↑ Le Pere Dan. Hist. de Fr. T. 1. p. 39. &c.
- ↑ Narbonniska Gallien kallades ännu i Caroli Magni Testamente Gothia: Hufvudstaden war der Nismes. Den trakten heter ännu Languedoc, som ej annat är, än Land de Goths, liksom Catalonien i Spanjen ej annat är, än Gotilania eller Götaland.
