Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/399

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

12. Cap.

1.

Dygve, som eljest kallas Digner[1], efterträdde sin Fader Domar på Svenske Thronen[2]: Upsala-Öfver-Drottar hade wäl i sielfva wärket et Konungsligt wälde, så snart Upsala-Öde dem blifvit tildömdt, och wördades oförlikneligen högre, än Fylkis, Härads- och Siö-Höfdingar[3], som likwäl redan låtit kalla sig Konungar[4]; men Konunga-namnet hade de dock ännu icke antagit[5]. Om de Svenskes resor genom Chunigård[6] til Constantinopel dertil warit orsaken eller förbindelsen

  1. ↑ Er. Olai. Chron. Rhytm. Joh. Magn. Puffend. &c.
  2. ↑ Sturl. Yngl. S. c. 20
  3. ↑ De kallade sig stundom Konungar, som ägde några bärg, dem ingen kunde taga ifrån dem: man har exempel på en dylik Drotning, hvars ägendom bestod i en hop Getter, dem hennes Doter Prinsesan waktade, och hela måltiden bestod i et grötfat: Hon war Drotning på en ort i Jotna- eller Jätte-hem, hetandes Arnefia och Dotren Skinwefia. v. Eigil. & Asm. Hist. ed. Salan. c. 3. Den, som förestår och styrer winter-noten, kallas ännu hos Almogen Not-Konung.
  4. ↑ cfr. J. Wild. ad S. Puffend. c. 7. p. 134.
  5. ↑ Mess. Sc. Ill. T. 1. p. 19. Sturl. L. c. &c.
  6. ↑ v. infr. in not.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Svea_Rikes_historia._Första_delen_1747.djvu/399&oldid=426798”