grymt kynne och tänkte wid sit anträde til Regeringen på intet annat, än at anlägga sit wälde på alle Fylkis-Konungarnes undergång: Han lät i Upsala bygga en ny Sal[1], som ej war mindre eller sämre, än den Kungelige Fyris-Salen, at deruti fira sin Faders begrafning: Han lät deruti sätia siu Högsäten för siu Landskaps-Konungar, som han lät ditbiuda tillika med månge Jarlar och ypperlige Höfdingar[2] öfver hela Sverige: Her ärnade nu Ingiald af Wästergötland[3], Inguar af Fiädrundaland med sine Söner Alf och Agnar[4], Sporsnialler af Nerike[5] och Sigvater af Attundaland infunno sig her på god tro, at dricka den berömlige Konung Braut-Amunds graföl; Men så läto dock någre ursäkta sig, bland hwilka war Konung Granmar i Södermanland.
18. Så snart Ingiald i detta store Gästebud upstigit från det wanliga lilla Säte framför öfversta Högsätet eller Thronen och emottagit Brage-bägaren efter gammal sed[6], giorde han det löfte, at han skulle föröka sit Rike til en halfvedel på alla sidor eller ock deröfver tilsättia lifvet[7]: Derpå utdrack han diurshornet och blef af Höfdingarne ledd[8] til sin Faders Konungasäte som dess laglige arfvinge. De godtrogne Fylkis-Konungar funno ingen tvetydighet i detta löfte, hvars talesätt war wid slika tilfällen i Sverige wanligit: De kunde ej
- ↑ Sturl. Yngl. S. c. 40.
- ↑ J. Wild. ad Puffend. c. 11. p. 197.
- ↑ v. supr. §. 7.
- ↑ v. supr. §. 2.
- ↑ v. supr. §. 4.
- ↑ v. supr. c. 7. §. 24.
- ↑ Sturl. L. c. p. 46.
- ↑ Märkeligt, at en Öfver-Konung ej kunde sättia sig sielf up i Thronen, utan skulle ditledas (säger Sturleson L. c.) af Landsens Höfdingar. v. J. Scheffer. ap. J. Wilde ad Puffend. c. 11. p. 199. Sådant bestyrker folkets gamla Wal-rättighet.
