Hoppa till innehållet

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/476

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

han hade en af sine gårdar, kom Ingiald öfver honom oförwarandes med sine krigsmän och brände desse Konungar inne med alt deras folk[1] wid pass A. 771, hvarpå äfven Södermanland måste buga sig under Ingialds ook.

23. Denne Konung tänkte nu på intet annat, än at lägga alla Svea- och Göta-riken under sit Enewälde: Högne, Konung i Östergötland, och hans Son Hilder giorde wäl tappert motstånd och föllo som oftast in öfver Kolmården, härjandes i det land, som deras Måg och Svåger tilförne ägt: de slogo ock stundom ihiäl de Höfdingar, som Ingiald satt öfver Södermanland[2] och Högne bibehöll sig på Östgötske Thronen så länge han lefde; men sådant kunde ej ändra Ingialds anläggning, som äfven beslöt nedersta delen af Scandien eller Skåne under samma öde: I den afsikten hade han gift åt Skånske Konungen Gudröd[3] sin Doter Åsa, som war sin Fader mycket lik til sinnes och kallades äfven Åsa Illråda: Genom hennes stämplingar blef denne Gudröd förledd til at ihiälslå sin egen Broder och Sam-Konung Halfdan Snelle, Konung i Dannemark och Skåne; men det war henne ej nog: Hon lät mörda sin egen Man, på det hans land skulle blifva lagt under hennes Fader, til hvilken hon tog sin undflykt, wid pass A. 773. sedan nu tolf Konungar[4] genom Ingialds och hans Doters list woro af daga tagne[5].

  1. Sturl. L. c. c. 43.
  2. Sturl. L. c. p. 50.
  3. v. supr. §. 12.
  4. Herunder förstås ej allena Fylkis- och Härads-Konungar, utan ock Siö-Konungar, som Hiorvard Ylfing &c. Historien upräknar wäl ej alle desse tolf; men wi böre deruti tro Sturleson (L. c.).
  5. Sturl. L. c. p. 57.