Utom desse tilsatte Harald åtskillige Jarlar och Under-Konungar i Svea- och Göta-Riken[1], at derigenom så mycket bättre bibehålla sit wälde. Det synes som redan någre Christne Lärare denna tiden her och der, åtminstone i hemlighet, sig uppehållit i Sverige och Dannemark: Alcuinus, Kejsar Carls Biktfader, har A. 793. skickat åtskilliga underwisningar til Sanningens Bekännare i Götaland[2].
14. Til en del af Engeland hade Harald fullkomlig rätt efter sin Morfader och hans Förfäder[3]: Han reste dit med en stor flotta A. 793.[4] och landsteg i Northumberland, hvaraf han wäl giorde sig mästare, sköflandes Lindisö eller Lindesfarne på ömkeligt sätt; men icke utan alt för dyrbar blods utgjutelse, emedan hans Halfbroder och Sam-Konung Randver i sin blomstrande ungdom der tilsatte lifvet[5] A. 794.[6]. Detta blef förmodeligen en af orsakerne til de hämdekrig, som sedan Randvers Son och efter honom hans Söner fört på Engeland, hvilka hädanefter skola omröras. Randver hade gift sig med Åsa, en Doter af Norske
- ↑ Fragm. Bravall. p. 16. Herv. c. 20. ap. J. Wild. L. c.
- ↑ Alcuini Epist. in Collect. Baluzii. T. 1. ap. H. Spegel. Chron. Episc. p. 27.
- ↑ v. supr. §. 4. & 11.
- ↑ cfr. Simon Dunelm. Hist. Eccl. S:ti Cuthberti & de Gest. Reg. Angl. it. Gibson. Chron. Sax. ad A. 793. & Rap. Thoyr. Hist d'Anglet. L. 1. p. 173.
- ↑ cfr. Torf. Hist. Norv. P. 1. L. 10. c. 26.
- ↑ Denna död tillika med et stormwäder, som giordt Nordiska Flottan stor skada, tilskrifves den helige Cuthbert, som med sina böner skall hafva erhållit straff öfver de Nordiskes grymheter. v. Sim. Dunelm. & Gibson. L. c.
