Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/553

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

17. Cap.

1.

Ragnars Söner delte nu sins emellan deras Faders riken: Ifvar Benlös afsade sig alla Nordiska Arfländerne, wiljandes annorstädes upresa sit wälde: Hvitserk fick Österländerne eller Rid-Götaland, hvarunder begreps Holmgårdska Riket, Wendiska och Tyska orterne, som gräntsade intil Östersiön, Sigurd Ormöga fick Dannemark, Skåne och Halland; men Biörn Järnsida, den äldste näst Ifvar, fick Svea-Rike med Öster- och Wäster-Götland samt de derunder lydande Landskaper[1]: Sålunda styckades nu den Nordiska Monarchien, som under Sigurd Ring och hans Son Ragnar warit en så mäktig kropp: Imedlertid delte icke desse Bröder sina krafter, utan höllo dem i hela sin tid tilsamman: Biörn lät erkänna och hylla sig i Upsala, hvilket dock ej tycks hafva skiedt utan svårighet, til äfventyrs för den makt skull, som Alsnö-Konungarne Inge Ring eller rättare Eric[2] och hans Söner[3]

  1. Ragn. Lodbr. S. c. 22. Hervar S. c. 20. Sturl. T. 1. p. 223. 224. T. 2. p. 461. in add.
  2. Ring och Erik hafva stundom blifvit ihopblandade: Adam. Brem. Porsiska MS:tet och Engelske Scribenter bruka Hiring, Ring, Hirik, Yrik, Iric om hvarandra. v. J. Wild. ad Puff. p. 371. Denne Ring eller Erik hade Konung Sven i Dannemark wetat omtala för Caniken i Brehmen Mäster Adam (v. Ejusd. Hist. Eccl. c. 51.) mer än 200 åhr derefter: Derföre lär han hafva warit lyckelig i sin regering, fast han ej just warit Öfver-Konung i Upsala: Man skulle tro, at denne Erik warit den, som blifvit giord til Afgud efter sin död, då Anscharius war andra gången i Sverige (v. Rimbert, c. 23. n. 9.), fast det ej med wisshet skal säjas.
  3. cfr. Ad. Brem. Hist. Eccl. L. 1. c. 49. 51.