14. Orsaken til denna härfärd kan man ej igenfinna, om icke i Hvitserks ähregirighet och medfödda krigslust; ty han war Lodbroks Son, han war ej född til at sittia stilla. Holmgårdiska eller Ryska krigshären gick i Junii månad ofvannämde åhr på de store strömmarne med två hundrade små fartyg ned til sin gamla stambygd wid Svarthafvet, der denna Flotta begynte giöra sig förfärlig med sköflande och brännande på alla sidor i Kejsarens land[1]. Græska Hofvet hade sedan Göternes tid sluppit så långwäga Gäster från Norden: Michaël Curopalates war då i fält mot Saracenerne; men fick bud från Nicetas Oryphas, sin Skieps-Höfding, at detta Folk wille belägra Constantinopel: Ryska flottan nalkades ock wärkeligen staden, så at Grækernes förskräckelse blef stor; men de hade ej så hårde fiender, at giöra med, som de sig förestält: Kejsaren, som wid hemkomsten intet krigsfolk hade hos sig, grep til Andeliga wapn: Han gick tillika med Patriarchen Photius i begängelse til Blacherniska Templet[2], giorde der bön, tog ut S. Marias klädning[3], fölgde den med sång ut til hafvet och
- ↑ Nicet. Dav. Paphlag. in Vit. Ignatii Patr. p. 964. Cedren. p. 551. Zonar. T. 11. p. 162 &c.
- ↑ Detta kallades eljest Templum S. Mariæ in Blachernis eller Templum Blachernarum.
- ↑ Denna S. Mariæ dräkt, som förwarades i Kyrkan, kallades Mafortium och brukades altid af widskiepelse, då någon stor nöd war för handen, som et Kejsaredömets försvar.
