Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/591

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Ingierd[1], uppehöll sig i Janislaws Hof under den tid han flyktade från sit Rike: Han lämnade der ock sin Son Magnus den Gode[2], som der upföddes och sedan blef Konung i Norige: Hans Halfbroder, den ryktbare Noriges Konung Harald Hårdråde, tiente Jarislaw i sin ungdom som Landtwärns-man, innan han drog genom det landet til Constantinopel, och äfven tvenne andra Norske Höfdingar Eilif Ragwaldson och Ragvald Brusason[3], så at altid Wareger och Scandianer den tiden woro liksom Ryska Rikets pelare. Med Ingierd Olofsdoter aflade Jarislaw tvenne Söner, Waldemar som efterträdde honom på Thronen, och Wisewald, Kniga eller Knes i Kiov wid pass A. 1080: Han hade ock med denna Svenska Prinsessa en Doter Anna, som wid pass A. 1050. blef Konung Henric den Förstes Drotning i Frankrike[4], Konung Philip den Förstes

  1. Han hade Prinsessans samtycke; men hennes Fader Olof Skot-Konung war hans afsvurne fiende, som framdeles skall berättas.
  2. Sturl. T. 1. p. 732. 750.
  3. Sturl. T. 2. p. 55. 56.
  4. Konung Henric 1. skickade til Holmgårdska Hofvet sin Minister Gautier Saveir, Biskop af Meaux eller, som et gammalt Manuscript i S. Omers kyrka säger, Rogerum Episcopum Catalaunensem. Han friade til Prinsessan på sin Konungs wägnar och förde henne til Frankrike A. 1043 eller 1050 (v. Mirac. S. Bened. L. 4. Aimoin. &c.). Hon kallas i Franska Handlingarne Anna eller Agnes, Konungens i Ryssland Georgs, Jurisclods eller Joradislas Doter. När nu Jarislaw eller Harald kunnat giöras til Georg, så är ej underligt, at alla Nordiska namn blifvit af utlänningarne så illa åtgångne. Konung Henric 1. dog A. 1060. Då hade wäl billigt warit, at Regeringen och Förmynderskapet blifvit Änke-Drotningen anförtrodde, hvarpå man då redan haft prof i Frankrike; men Henric hade besinnat, at Anna war en främling från et mycket aflägse land, som intet understöd kunde gifva henne, och at hon dessutan ingen släkt hade bland de Förnämste i landet; ty blef Anna lämnad åt sit eget öde (cfr. Le P. Dan. H. de Fr. T. 2. p. 372.). Först drog hon sig til Senlis, ej långt från Paris, der hon bygde et Kloster: Sedan gifte hon sig andre gången med Raoul eller Rolf, Grefve af Valois, Herre til Peronne och Crepy, K. Henrics Släkting, som förskiöt sin Fru, på det han skulle få äga Drotningen. Man höll det för et oanständigt giftermål för en så förnäm Fru; men det warade ej mer än sex åhr, då Anna blef åter Änka och reste hem til Holmgårdska Hofvet igen, oaktadt hennes Son satt på Franske Thronen. v. Le P. Dan. L. c. Le P. Anselme & Dict. Hist. de Mor. Amsterd. 1740. &c.