Den här sidan har korrekturlästs
ägodelar. Kejsaren nödgades förnöja Waldemar med stora skänker, hvilka han skickade honom med någre Biskopar, som gufvo honom namn af Czar[1]: Derpå swängde Waldemar sina segrande wapn öfver åtskilliga orter, dem han förknippade med sit Rike. Men jag wil ej uppehålla Läsaren med widare afwikning inuti Holmgårdska Historien, hvilken ändå ofta framdeles i den Svenska inlöper: Jag will allenast säja, at den Skyds-rätt, som Sverige öfver det Riket ägde från urminnes tider, bibehöll ock ständiga förbindelser och blodsförwantskap emellan begge Hofven[2] altintil det häftiga inbrott, som skiedde på 1200-talet af Tartarer, Chasarer[3] och
- ↑ cfr. Les Mem. du Regne de Pierre le Grand. p. 17.
- ↑ Waldemar den andre aflade med Gyda, Konung Harald Gudinasons Doter i Engeland, en Son och Efteträdare Harald eller Jarepolk, som ägde Christina, K. Inge Stenkilsons Doter i Sverige wid pass A. 1100. Hans frände Waldemar 3. Wisewalds Son, hade ägt den Polska Prinsessan Sventoslava, som sedan under namn af Sophia blef gift med Konung Sverker i Sverige wid pass A. 1150. Samme Waldemars Soneson Jarislaw Haraldson, Hertig i Wenden, ägde Christina, Konung Eric den Heliges Änka i Sverige wid pass A. 1170. Denne Jarislaws Syster Ingeborg blef gift med Hertig Knut af Revel, Östgöte-Jarlens Philip Birgersons Svärfader, som genom sin Son Svantepolk Knutson, Sveriges Råd, delat sin blod til många förnäma Svenska ätter. Således war Holmgårdska Hofvet liksom Svenskt, af samma Språk, Seder, Lagar och Släktskaper.
- ↑ Detta ströfvande folk, som tilförne är omtaladt (v. supr. c. 13. §. 10.), hade länge plågat Ryssland på östra sidan. De gamle Wareger eller Svenske kallade dem Cosarer eller Kusar (v. Sturl. T. 2. p. 57.) och slogos ofta med dem til Holmgårdska Rikets tienst. Bland sådana folk kan man ock räkna Inwånarne i lilla Serkland eller dem, som nu kallas Sirkasser. v. Henr. Brenner. Obs. ad Moys. Arm. & E. J. Biörner. Prodr. Tract. de Geogr. Scand. Vet. & Hist. Goth.
