Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/65

Den här sidan har korrekturlästs

Celter ^[1], Galler^[2], Phryger^[3], Massageter^[4],

↑ Celter wil säja det samma som flyttande folk. v. J. G. wachter. Gloss. Germ. præfat. §. 26. de woro ej annat än Scyther. v. Pelloutier Hist. des Celtes. Hag. 1740. Herael. Pont. ap. Plut: Camil. T. I. giör Celter och Hyperborèer til et folk. De 10000. Barbarer, hvilkas bistånd Perseus K. i Macedonien wägrade, kallas hos Appian. Marcell. p. 1223. Göter. hos Dion. in exc. Vales. p. 611. Thracer. hos Diod. Sic. in exc. Vales. L. 26. Celter eller Galler. hos Tit. Liv. L. 40. c. 57. och hos Polyb. in exc. Legat. L. 62 Galler. Celter, Galler och Cimbrer kallas de om hvaran af Herodot. och Ephor: ap. Strab. L. 4. samt af mäst alle gamle Auctorer.
↑ Leibniz. Ot. Hannov. M.S. p. 122. tror at Galatæ och Celtæ äro det samma. Men med Galliske namnet tyks hänga så tilsamman. När husfäders-regementet småningom tog ända, begynte en del Scyther mer binda sig til Konung eller Enwålds Regemente, än de andre. Desse kallades Baler eller Waler (ty V. och B. brukades hos de gamle ofta för hvaran) af det gamla ordet Bal eller Wale, som på Phæniciska och Scythiska betyder Kung och Herre. Wale kallades krigs-Guden, och Walhall Gudarnas Sal. Wale-härad i WesterGötland och Wale-backarne i Skåne tyckas derefter blifvit nämde. Hela Balagårds sidan eller Tyska stranden i Östersiön, hvaraf Belgaert i Pommern ännu har namn, är kallad efter desse Baler eller Waler. Efter dessas namn äro ock Frankrike och Italien af de Nordiske kallade Walland och en del af Engeland Wallis eller Wales. Italienerne hafva efter sin accent lagt G. framför, så at de blifvit kallade Gualler eller Galler.
↑ Frygierne woro et stort och mäktigt folk, som utspridde sig i Asien och Europas Wästra delar. v. Ab. Pezron. de Antiq. Celt. ap. J. G. Wachter. in præf. ad Glossar. Germ. §. 24.
↑ Massageter, Ma-Scyther, antingen af det Tartariska ordet Ma: cis, citra, på denna sidan: efter de woro skilde af bärgen från de andra, eller af det Scythiska Ma: et sumpigt land, der de bodde: de kallas på Arab. Magiugi, på Tatar: Ma-Tschiudi, på Pers. Ma-gors; men äro ej annat än Scyther. v. Strahlenb. L. c. p. 38.

[1] Celter wil säja det samma som flyttande folk. v. J. G. wachter. Gloss. Germ. præfat. §. 26. de woro ej annat än Scyther. v. Pelloutier Hist. des Celtes. Hag. 1740. Herael. Pont. ap. Plut: Camil. T. I. giör Celter och Hyperborèer til et folk. De 10000. Barbarer, hvilkas bistånd Perseus K. i Macedonien wägrade, kallas hos Appian. Marcell. p. 1223. Göter. hos Dion. in exc. Vales. p. 611. Thracer. hos Diod. Sic. in exc. Vales. L. 26. Celter eller Galler. hos Tit. Liv. L. 40. c. 57. och hos Polyb. in exc. Legat. L. 62 Galler. Celter, Galler och Cimbrer kallas de om hvaran af Herodot. och Ephor: ap. Strab. L. 4. samt af mäst alle gamle Auctorer.

[2] Leibniz. Ot. Hannov. M.S. p. 122. tror at Galatæ och Celtæ äro det samma. Men med Galliske namnet tyks hänga så tilsamman. När husfäders-regementet småningom tog ända, begynte en del Scyther mer binda sig til Konung eller Enwålds Regemente, än de andre. Desse kallades Baler eller Waler (ty V. och B. brukades hos de gamle ofta för hvaran) af det gamla ordet Bal eller Wale, som på Phæniciska och Scythiska betyder Kung och Herre. Wale kallades krigs-Guden, och Walhall Gudarnas Sal. Wale-härad i WesterGötland och Wale-backarne i Skåne tyckas derefter blifvit nämde. Hela Balagårds sidan eller Tyska stranden i Östersiön, hvaraf Belgaert i Pommern ännu har namn, är kallad efter desse Baler eller Waler. Efter dessas namn äro ock Frankrike och Italien af de Nordiske kallade Walland och en del af Engeland Wallis eller Wales. Italienerne hafva efter sin accent lagt G. framför, så at de blifvit kallade Gualler eller Galler.

[3] Frygierne woro et stort och mäktigt folk, som utspridde sig i Asien och Europas Wästra delar. v. Ab. Pezron. de Antiq. Celt. ap. J. G. Wachter. in præf. ad Glossar. Germ. §. 24.

[4] Massageter, Ma-Scyther, antingen af det Tartariska ordet Ma: cis, citra, på denna sidan: efter de woro skilde af bärgen från de andra, eller af det Scythiska Ma: et sumpigt land, der de bodde: de kallas på Arab. Magiugi, på Tatar: Ma-Tschiudi, på Pers. Ma-gors; men äro ej annat än Scyther. v. Strahlenb. L. c. p. 38.

[1]

[2]

[3]

[4]