fölgt med til Ryssland, fick Aldejoborg och Ingermanland til Jarlsdöme, der han i lång tid lefde med wälmåga: I sit första gifte med Ingeborg Tryggesdoter aflade han Sönerne Ulf och Eilif Jarlar[1]; med i det andra med Astrid Nialsdoter från Norige[2] hade han en Son Skenkil, som sedan blef Konung i Sverige, hvarom framdeles skall berättas.
19. Efter Ragvald Jarls bortresa woro Wästgötarne, särdeles Adelen, illa til mods: De fruktade för sin Konungs onåd, som höll dem för Olof Digres wänner: Sedan de hållit åtskilliga sammankomster, beslöto de, at affärda en Fullmäktig til Upsala, som skulle blidka Konungen, emedan de ej trodde Norige mäktigt nog, at beskydda dem: Dertil utwaldes Landsens Lagman Emund i Skara, som ej allena war rik och storsläktad, utan ock ganska slug: Han tog sin wg genom Östergötland och Södermanland; men ehvart han framfor, förökte han det missnöje, som han hos Folket fann emot Konungen: I Upsala gick han inför Olof Skotkonung och hälsade på honom, då han satt öfver Rätten: När Olof frågade efter tidender från Wästergötland, berättade Emund på gammalt Götiskt wis[3] några af honom sielf diktade Sagor, som tyktes af ringa wärde; men hade mycket at innebära; ty de afbildade Konungens obilliga och skadeliga krig emot Norige: Han förtälgde om Atte, en Wärmlänning, som på jakt i skogen skaffade sig en hel släda med Gråwärk, den han förlorade genom et enwist och fåfängt
- ↑ Sturl. T. 1. p. 517.
- ↑ Nials Fader war Fin Skialgson, en Höfding på Halogaland i Norige. cfr. Herv. S. c. 20. &. J. Wild. ad Puff. c. 25. p. 487.
- ↑ v. supr. c. 8. §. 9.
